ATT FAKTISKT VÅGA...
När jag såg Änglarnas stad första gången hade jag ingen aning om vilken effekt denna låt skulle ha i mitt liv då det var första gången jag hörde den, det har varit en av mina favoriter ända sen dess...
Mamma hatar den av förståliga själ...
Jag lyssnade på den om och om igen i flera timmar...
Mamma kan inte förstå hur jag kan gilla den med tanke på vad den påminner om..
Och med tanke på att jag sa att den ska spelas på min begravning är det ju inte så konstigt att ens mamma får avsky för den....
Många tror att sorgliga låtar gör det hela värre men för mig var det min livlina, allt kvittade ändå men det var där jag kände mig förstådd på något konstigt sätt...
Alla tårar som behövde falla föll just genom den....
Det var en vidrig period, min familj och min omgivning fick stå ut med en hel del, bara se mig falla längre och längre ner utan att kunna göra något åt det...
Idag förstår jag hur fruktansvärt hopplöst det måste kännts för dem med den livlösa människa jag var, som inte verkade se, höra eller bry sig om någonting...
Mina minnen från den tiden är inte många men alla fina stöttande ord, alla kramar och alla tårar som kanske då inte verkade gå in gjorde faktiskt det.
När jag lyssnar på denna låt idag ser jag inte tillbaka på den där tiden med bitterhet eller avsky längre, jag ser det som en tid jag var tvungen att gå igenom för att nå dit där jag är idag....
Även i mina bittraste timmar lyssnade jag på denna med hopp om att allt skulle bli bra en dag och det blev de ju...bättre än vad jag kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi...
Så där håller jag faktiskt med dig min söta mamma
- allt går ju faktiskt om man bara vill...
Så om det är någon som läser detta som tror att det är kört...
DET ÄR DET INTE
Du måste bara våga släppa in förändringen i ditt liv...det är inte lätt, det kommer att ta tid men du kommer klara det...
Mamma hatar den av förståliga själ...
Jag lyssnade på den om och om igen i flera timmar...
Mamma kan inte förstå hur jag kan gilla den med tanke på vad den påminner om..
Och med tanke på att jag sa att den ska spelas på min begravning är det ju inte så konstigt att ens mamma får avsky för den....
Många tror att sorgliga låtar gör det hela värre men för mig var det min livlina, allt kvittade ändå men det var där jag kände mig förstådd på något konstigt sätt...
Alla tårar som behövde falla föll just genom den....
Det var en vidrig period, min familj och min omgivning fick stå ut med en hel del, bara se mig falla längre och längre ner utan att kunna göra något åt det...
Idag förstår jag hur fruktansvärt hopplöst det måste kännts för dem med den livlösa människa jag var, som inte verkade se, höra eller bry sig om någonting...
Mina minnen från den tiden är inte många men alla fina stöttande ord, alla kramar och alla tårar som kanske då inte verkade gå in gjorde faktiskt det.
När jag lyssnar på denna låt idag ser jag inte tillbaka på den där tiden med bitterhet eller avsky längre, jag ser det som en tid jag var tvungen att gå igenom för att nå dit där jag är idag....
Även i mina bittraste timmar lyssnade jag på denna med hopp om att allt skulle bli bra en dag och det blev de ju...bättre än vad jag kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi...
Så där håller jag faktiskt med dig min söta mamma
- allt går ju faktiskt om man bara vill...
Så om det är någon som läser detta som tror att det är kört...
DET ÄR DET INTE
Du måste bara våga släppa in förändringen i ditt liv...det är inte lätt, det kommer att ta tid men du kommer klara det...
Kommentarer
Trackback
