DAGENS LJUSGLIMT...
Ringde precis pappa och sa att han skulle ta med sig borren.. hans kommentar - ja visst de gör ja då...
Nu är vi mitt uppe i tionde veckan som han bor här, sjukt va tiden går fort, ja ja de e ju inte direkt ngn nyhet...
Helt sjukt hur bra det har gått de här...visst att man kan bli irriterad på hur mycket oftare man får städa och diska he he men de e ju långt ifrån det jag kommer se tillbaka på när han "flyttar hem igen"...
Har fått många frågor om hur jag pallar att ha pappa boendes här i min etta (ja är ju ändå 25 och har bott själv i sex år) och svaret jag ger är att jag tror verkligen inte att det hade fungerat om vi hade haft en bra relation genom alla år, hur konstigt de nu än kan låta...
Den här tiden vi har fått nu är något jag är så innerligt tacksam för.
Den hade vi aldrig fått om han inte fått de tillfälliga jobbet.. j
Kan konstatera att jag trodde ändå att vi hade byggt upp en kanon relatiion innan de här veckorna men va sjukt fel jag hade...
Nu känns det verkligen som att vi har hittat tillbaka till varann på riktigt..
Vi pratar på ett sätt som vi aldrig gjort, han har sett vem jag är och hur jag lever mitt liv på ett helt annat sätt vilket han faktiskt inte hade en aning om innan...(hans egna ord)..
För bara några år sen trodde jag inte att det fanns en chans till det, där ser man vilka oväntade vägar livet kan ta...
Att ha en bra relation till sina föräldrar är kanske en självklarhet för många men har verkligen inte varit så för mig och då kan ni ju förstå hur otroligt lycklig det gör en när de har blivit så bra..
Jag kanske t.o.m. är "för beroende" av dem idag, men de skiter jag faktiskt i för nu är det min tur att få ha denna trygghet i mitt liv som man sett så många andra ta för givet (vilket man ska kunna göra)...
Så vill bara säga: Pappa och Mamma ni är fantastiska, finns inga som ni för mig..
