KAN SÄGA SÅ MYCKET SOM ATT
Jag har kommit till ett dilemma gällande bloggen...
Har svårt att komma underfund med var jag ska dra gränsen inför det jag skriver om när det gäller mig själv.... eftersom jag inte kommit till den poängen än blir detta inlägg inte i klartext...
Hur som helst lär det ju märkas framöver..
Hände något som på mindre än en minut gjorde att jag slungades 15 år bakåt i tiden och blev ungefär lika liten igen..
Kändes iaf då rent ut sagt för jävligt, det är inte så att jag inte har bearbetat det som hände då för jag gjorde det ganska rejält för några år sen (å självklart är det frågan om mer än just den gången)
Men vissa saker stoppar man gärna undan i ett hörn ett tag och låter det ligga där och samla damm tills man är redo att möta det igen...
Vill hävda att jag inte är särskilt rädd för att möta mitt förflutna men när man inte väljer det själv (utan det blir som en obehaglig överraskning) så är det helt plötsligt inte samma sak...
Möter ofta situationer som kopplas till det som hände men just denna blev väldigt speciell...
Hur tar man en ursäkt från någon som man under ca femton års tid har hatat, en människa som är super trevlig och verkar mena varenda ord, en människa som till stor del satt sådana ärr i en som man antagligen allitd kommer ha kvar (men mindre med tiden såklart)
Ja jag vet verkligen inte....
Jag vägrar låta detta dra ner mig!!!
Nu är det upp till mig att aktivt välja rätt väg varje dag...
En väg som aktivt pekar på min relativt nya livsfilosofi, att allt händer av en anledning, anledningen kan vara svår att se och gömma sig väldigt väldigt länge men enligt min erfarenhet visar den sig väldigt tydligt förr eller senare...
Det gäller bara att ge den rätt plats, tid och utrymme att visa sig på / i
Om man bara vågar bryta gamla vanor så har man kommit otroligt långt...
Kan tilläggas att om någon sagt detta till mig för ett år sen så hade jag skrattat dem rakt upp i ansiktet men har upptäckt att det gör mitt liv till ett helt annat när jag lever efter detta...
Jag måste tillåta mig själv att få vara ledsen precis lika mycket som jag måste se till att jag inte fastnar i det utan lyckas vända på det...
Det gäller att rensa upp lite genom att SLÄNGA UR SIG SKITEN sen mår iaf jag bättre... tur att jag har människor i mitt liv som låter mig göra det med =)
TACK ALLA NI FÖR DET...
Så nu fick ni lite funderingar så här på kvällskvisten, i mon lägger jag ev. upp lite festliga bilder ifrån helgen =)
puss å godnatt på er sötnosar...
