Mina besökare
Totalt:

FÅR BARN VARA BARN?

Hörde denna låten för första gången när jag nyss var inne på Anitas blogg..
Det är inte ofta en låt förmedlar riktigt viktiga budskap.
Jag är ett riktigt textfreak så tro mig när jag säger att jag gått igenom en hel del, allt som oftast handlar det om lyckad, förlorad eller hopplös kärlek.
När jag hörde denna fylldes ögonen med tårar, för en gångs skull har det gjorts en låt med ett viktigt innehåll. Originalet slog igenom redan 1982 men den har helt gått förbi mig.
Givetvis har det med självupplevda saker att göra som får mg att reagera så stark. Men precis som låten förmedlar:

När lyssnar man på barnen, när tar man dem på allvar, när räddar man dem ???
Det är så otroligt mycket högre krav som ställs på barn och ungdomar idag. Det är en enorm skillnad bara sen jag växte upp och nej det är inte många år sen.
Media påverkar självklar barn mer idag, det är så lättillgängligt.
Hur många barn har framförallt tillgång till internet?
Jag tycker självklart om iden med bloggar eftersom jag har en själv.
Men där finns det överallt.
Tjejer som visar upp sina kroppar, skiver om deras utseenden, märkes kläder och sex.
Hur många tror ni ser upp till dem och vill vara som dem??
Jag kan tycka att med en blogg kommer ett ansvar.
Jag inser självklart att de flesta inte har en aning om att de kan påverka ett barn negativt med något som för dem är en kul grej och helt normalt.
Det jag hoppas är att skolorna är mer observanta för i takt med den rasande fart som kroppsidealen präntas in i huvuden på barn som är på väg att utvecklas måste ju någon finnas där och ta ner dem på jorden.
Jag blev utsatt för mobbning när jag gick i skolan.
Jag vet vilken otrygghet den skapar i en, hur den formar ens självbild på ett otroligt negativt sätt och hur konsekvenser av det jag var med om fortfarande finns kvar i mitt vuxna liv.
Jag vet hur det är att stå i skuggan och bli kränkt gång på gång för att jag inte levde upp till det kroppsideal som mina jämnåriga ansåg var normalt.
Det var dock ingen som tog mig på allvar.
Mina jämnåriga stod tysta bredvid, mina föräldrar förstod inte allvaret, mina lärare såg men gjorde ingenting åt det. Ja om man inte räknar att jag fick vara inne och vattna blommorna på rasterna ibland för att slippa dem som slängde ord efter mig.
Jag hoppas att föräldrar tar detta på allvar, att de både ser och lyssnar på sina barn.
Jag hoppas att skolorna gör någonting åt det, oavsett om det är mobbning eller att ett barn har problem hemma.
So take a step back and see the little people
They may be young but they're the ones
That make the big people big
So listen, as they whisper
What about me

What about me, it isn't fair
I've had enough now i want my share
Can't you see i wanna live
But you just take more than you give

Kommentarer
Postat av: Therése

En väldigt fin låt, Malin...

och väldigt tänkvärt det du skriver!!

Kram på dig, gumman!!

2009-10-27 @ 23:29:33
URL: http://idafiliphugo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0