No more nice Malin...
Herregud, denna morgon är inte sann...
Jag och Erika var tvungen att uträtta lite ärenden på a6 men tänkte gå hem till mig för en frukost tills de öppnade. Båda dödströtta då vi har jobbat natt och flamsiga som aldrig förr..
Nä vi kommer utanför mig står en kille med en gigantisk ryggsäck som säger hej, vi hälsar och går vidare, då går han efter och börjar snacka med oss på engelska.
Han säger att han inte har någonstans att ta vägen, bilen har gått sönder vilket gjorde att han fick lägga sina sista pengar på att laga den, hans mobil är död och han har inget telefon nummer till den han behövde få tag i... hans vänner som bor i samma trappuppgång som mig var inte hemma... och han verkade helt förstörd....han förklarade hela sin situation länge och väl till öronen ville börja blöda...
Lämpligt nog låg det telefonkataloger i min trappuppgång så då sa jag att vi kunde leta upp numret där och så kunde han låna min telefon.
Han snackade om att han var tvungen att ladda sin telefon, och vad säger man då? nej jag skiter i att du sitter i skiten och går sedan därifrån, det hade jag ju inte hjärta till...
Kalla de dumhet, naivitet eller som jag tror brist på en klar hjärna då jag var sjukt trött och inte tänkte klart..
Hade ju självklart aldrig sagt att han fick ladda den om inte Erika varit med.
Så han följde med satte laddaren i mobilen och fick en kopp kaffe, jag och Erika har nog aldrig ätit en frukost snabbare..
Sen satt han och bad om ursäkt miljoner gånger för att han störde och att vi var så snälla och hade så mycket positiv energi, Vilken energi då undrade vi som var totalt dödströtta..
Jag kunde inte titta på Erika för då hade jag brutit ihop totalt av garv...han var såå speciell...pratade om att han hade festat i helsingborg i natt (vilket innebär att han då måste kört rattfull), han pratade och pratade om hur svenskar var och att han hade haft en svensk flickvän och att jag såg väldigt svensk ut med mitt blonda hår och min ljusa hy men att erika såg ut att komma från tyskland, vilken komplimang, fast hon såg ju svensk ut och det var ju inte illa menat sa han sen.. jag trodde att jag dog när jag såg hur Erika ville sjunka genom jorden, men min älskade vän du ser inte tysk ut jag lovar.
(Inte för att det är något fel på tyskar)
Jag sa redan från början att vi var tvungna att åka efter att vi ätit, men han pratade om att han hade hoppats att vi kunde bli kompisar för vi var såna snälla tjejer och var jag och Erika i själva verket inte ett par?? nä du vi är inte lesbiska vi är vänner...det återkom han till gång på gång på gång...
medan vi gång på gång på gång sa att nä vi är bara vänner....
Jag har säkert glömt hälften av allt konstigt han sa men är så trött så huvudet hänger inte riktigt med måste gå å sova nu...
Situationen slutade iaf med att jag gav honom femtio spänn och Erika gan honom 40 till bussen och sen sa jag att vi var tvungna att gå.. Då började han prata om att han ville ha våra nummer för att kunna betala tillbaka...men tack gode gud så sa Erika att vi inte lämnade ut våra nummer till främmande människor...för ingen av oss hade ju något intresse av att ha någon vidare kontakt med det stolpskottet...
Ja säga vad man vill om denna situationen... jag påstår inte att det var intelligent gjort men tänkte som sagt inte..tänker iaf aldrig mer hjälpa en främling på detta sätt så mycket kan jag ju säga..
so long...
Jag och Erika var tvungen att uträtta lite ärenden på a6 men tänkte gå hem till mig för en frukost tills de öppnade. Båda dödströtta då vi har jobbat natt och flamsiga som aldrig förr..
Nä vi kommer utanför mig står en kille med en gigantisk ryggsäck som säger hej, vi hälsar och går vidare, då går han efter och börjar snacka med oss på engelska.
Han säger att han inte har någonstans att ta vägen, bilen har gått sönder vilket gjorde att han fick lägga sina sista pengar på att laga den, hans mobil är död och han har inget telefon nummer till den han behövde få tag i... hans vänner som bor i samma trappuppgång som mig var inte hemma... och han verkade helt förstörd....han förklarade hela sin situation länge och väl till öronen ville börja blöda...
Lämpligt nog låg det telefonkataloger i min trappuppgång så då sa jag att vi kunde leta upp numret där och så kunde han låna min telefon.
Han snackade om att han var tvungen att ladda sin telefon, och vad säger man då? nej jag skiter i att du sitter i skiten och går sedan därifrån, det hade jag ju inte hjärta till...
Kalla de dumhet, naivitet eller som jag tror brist på en klar hjärna då jag var sjukt trött och inte tänkte klart..
Hade ju självklart aldrig sagt att han fick ladda den om inte Erika varit med.
Så han följde med satte laddaren i mobilen och fick en kopp kaffe, jag och Erika har nog aldrig ätit en frukost snabbare..
Sen satt han och bad om ursäkt miljoner gånger för att han störde och att vi var så snälla och hade så mycket positiv energi, Vilken energi då undrade vi som var totalt dödströtta..
Jag kunde inte titta på Erika för då hade jag brutit ihop totalt av garv...han var såå speciell...pratade om att han hade festat i helsingborg i natt (vilket innebär att han då måste kört rattfull), han pratade och pratade om hur svenskar var och att han hade haft en svensk flickvän och att jag såg väldigt svensk ut med mitt blonda hår och min ljusa hy men att erika såg ut att komma från tyskland, vilken komplimang, fast hon såg ju svensk ut och det var ju inte illa menat sa han sen.. jag trodde att jag dog när jag såg hur Erika ville sjunka genom jorden, men min älskade vän du ser inte tysk ut jag lovar.
(Inte för att det är något fel på tyskar)
Jag sa redan från början att vi var tvungna att åka efter att vi ätit, men han pratade om att han hade hoppats att vi kunde bli kompisar för vi var såna snälla tjejer och var jag och Erika i själva verket inte ett par?? nä du vi är inte lesbiska vi är vänner...det återkom han till gång på gång på gång...
medan vi gång på gång på gång sa att nä vi är bara vänner....
Jag har säkert glömt hälften av allt konstigt han sa men är så trött så huvudet hänger inte riktigt med måste gå å sova nu...
Situationen slutade iaf med att jag gav honom femtio spänn och Erika gan honom 40 till bussen och sen sa jag att vi var tvungna att gå.. Då började han prata om att han ville ha våra nummer för att kunna betala tillbaka...men tack gode gud så sa Erika att vi inte lämnade ut våra nummer till främmande människor...för ingen av oss hade ju något intresse av att ha någon vidare kontakt med det stolpskottet...
Ja säga vad man vill om denna situationen... jag påstår inte att det var intelligent gjort men tänkte som sagt inte..tänker iaf aldrig mer hjälpa en främling på detta sätt så mycket kan jag ju säga..
so long...
Kommentarer
Trackback
